Här kommer en liten julhälsning från oss i team Belize: 

 

I lördags var det premiär för oss att gå på barnkalas. Prick klockan 15 gick jag, Elin och Hanna runt hörnet för att besöka lilltjejen som vi inte ens kände. Det var hennes farmor som bjudit in oss och farmodern tycker jag mycket bra om så det är klart att vi var på plats! När vi alltså kom dit på avsatt tid var vi först. Vi har väldigt svårt att lära oss latinotiden eftersom det i vissa sammanhang inte alls är accepterat att komma sent, medan det vid andra tillfällen blir som i lördags när de sista droppade in två timmar senare till barnkalaset. 

På kalaset bjöds det på en himla massa mat och mellan det blev vi uppassade av pappan som hela tiden såg till att vi hade det bra och trivdes. Han serverade oss olika saker som han ville att vi skulle smaka på. "Jag skulle vilja att ni smakar på det här kaffet, om ni inte är allergiska förstås?" Nej, allergisk är jag ju inte så det var bara att räkna till tre och klunka i sig allt på en gång. Usch för kaffe...

Efter några timmar var det dags för födelsedagsbarnet att slå sönder piñatan. Det är en figur som innehåller godis. Traditionen är att slå sönder den på kalas och festligheter med hjälp av en pinne. Alla barn fick prova att slå sönder, men när det inte lyckades slet de bara itu den och kastade sig in i kampen på det bästa godiset. Barnkalas 1 alltså avklarat. Nästa gång kommer vi lite senare och förbereder oss med att till exempel veta vad barnet heter som vi ska gratta ;)

Nu hörs vi igen!
Jag är nyligen hemkommen från min praktik i Valley of Peace. Den började i torsdagsmorse med att vi trängde ihop oss i bilen med ett missionärspar här för att åka ut till Valley och hålla i julfest. Missionärerna jobbar för Assemblies of God (typ som pingströrelsen i Sverige) och vissa av de medlemmarna har valt att sponsra ett barn i Valley för att det ska kunna gå i skolan. Nu var det alltså dags för den årliga julfesten för dessa sponsrade barn. Efter en regnig, lerig och skumpig färd kom vi fram och började direkt att förbereda. Det var dekorationer, julklappssortering och matförberedelser. Varje barn fick juice och en tallrik med en hotdog, en chipspåse, ett kakpaket och såklart en julklapp! 

 

Det var så roligt att få vara på plats och verkligen få tjäna och se glädjen i barnen. Vissa av barnen sparade till och med paketet för att kunna öppna det tillsammans med familjen på julafton eftersom de kanske inte får några fler julklappar. Vi fick verkligen känna att vi gjorde något som betydde något!

 

Efter julfesten åkte Elin och Erika hem och vi andra stannade kvar för att dagen efter vara med i skolan på barnens julavslutning. På julavslutningen samlades först alla klasser och uppträdde inför varandra med musik, rörelser och uppläsning av bibelord. Sen fortsatte det tillsammans i klassrummen med lekar och mat. Det är så roligt att vara med barnen och prata och busa. Och de är ju så gulliga att hjärtat smälter när de ställer upp sig för framträdande!

 

I söndags morgon var vi lediga från barnkyrkan så jag, Hanna och Elin bestämde oss för att gå till den afroamerikanska Central Assemblies of God-församlingen. Vi kom dit på minuten när det började, men trots det hade pastorn tydligen snappat upp vår närvaro för han välkomnade hjärtligt de svenska studenterna från bibelinstitutet direkt från scen utan att vi hade hunnit hälsa på någon. I den här staden har de koll! 

 

Medan jag stod och njöt av att från hjärtat sjunga engelsk lovsång och att för tillfället få befinna mig på en odramatisk plats, till skillnad från bussdramat dagen innan, knackar Elin och Hanna på min axel med skrattårar i ögonen. Bakom Elin och Hanna skymtar jag pastorn stå lutad. Det visar sig nämligen att vi hade prickat in söndagsmötet så bra att de hade kulturdag just i söndags. Lucky us! För det innebar att pastorn och hans fru tog tillfället i akt att få in lite svenska inslag. Förstå min chock när jag får klart för mig att de vill att vi ska framföra svenska nationalsången inför hela afroamerikanska församlingen!

 

För det första - jag? sjunga?! inför en hel församling????!!!!?!?!?!

För det andra - kan jag ens vår nationalsång...?

 

Men vad kan man göra efter ett så varmt välkomnande från dem? Det var bara att ställa upp.. Så när olika grupper gjort kulturella framträdanden från både indien, garifuna, kreol och amerika är det slutligen vår tur. Bra, tänker jag, Hanna är den av oss som kan sången bäst så hon får hålla micken så sluter vi upp bakom henne hehe... Den planen brast snabbt när de bestämt satte varsin mick i händerna på oss. När jag dessutom försökte hålla micken så långt ifrån mig som möjligt för att de andra skulle höras mer höjde de bara volymen så det var kört.. I stället slutade det med att vi alla klämde i för fulla muggar inför en församling som ställt sig upp i respekt till en nationalsång jag med nöd och näppe kunde utantill. Men såklart, vad gör det om vi sjunger fel när ingen förstår?

 

Bra blev det till slut och det var nästan så att slutklämmen gjorde oss alla rörda. Ja, så gick det till när vi satte Sverige på kartan med pompa och ståt i en afroamerikansk församling!

 

 

 

Hejsvejs!

Tänkte att jag skulle uppdatera er om vad jag hade för mig i helgen. I lördags satte jag mig på en buss med Elin och Hanna mot Dangriga, en stad tre timmar söderut från Belize City, för att få se mer av Belize. Dangriga är en liten stad, men mysig. Den ligger precis vid havet så det var fint och dessutom var invånarna trevligare. Vi kunde gå omkring utan att folk hojtade massa saker till oss, vilket inte går här i Belize. I stället för att påpeka att vi är "beautiful ladies" (vilket vi redan vet) var Dangrigaborna mer nyfikna på varifrån vi kom. Några siffror högre IQ där helt enkelt. Ganska snart kände vi dock att staden var gjord, så vi satte oss vid havet och pratade.

 

På hemvägen gick vi igenom tre faser av kaos. För det första hade vi ingen aning om i fall vi ens var på rätt buss när vi sprang på den, eftersom det handlar om att vara först in och sno åt sig en plats så att man inte blir strandsatt när bussen går. Efter 10 minuter efter att vi frågat åtskilliga människor som inte heller visste var bussen gick fick vi dock klarhet i att JA, vi satt på rätt buss. Detta leder mig till kaos två som innebar att Hannas bussgranne inledde en lång session av stötande på henne efter att hon frågat om han visste vilken buss vi satt på. Kaos tre kom när Elin upptäckte en 10-15 cm lång kackerlacka som kröp omkring vid nederkanten på hennes shorts. Ni kan ju föreställa er att vi, två vita svenskar, ganska snabbt fick bakre bussens uppmärksamhet...

 

 

Så kom dagen då det var dags för pepparkaksbak - bruna denna gång. Både igår när degen var in the making och i dag när vi bakade ut triggade lukten igång julkänslor. Inget är så starkt förknippat med julförberedelser som ett riktigt pepparkaksbak. Det blev så bra! Och det är ju fantastiskt att man kan pyssla med såna svenska traditioner här på andra sidan Atlanten.

 

Fick även årets första julklapp på posten i dag (som ska öppnas julafton ;), så det kan inte bli mycket bättre!


Hanna och Elin kämpar på :)

Den här årstiden är helt fantastisk i Belize. Det börjar äntligen bli svalare (20-25 grader). Vissa nätter har vi till och med fått stänga av takfläkten och sova med både lakan och filt som täcke! Inte illa alltså.. Hur som helst genererar detta i otroligt sköna soldagar. Detta njöt vi lite extra av igår när vi gick till fyren i Belize och la oss där för att läsa boken "Ledarskap", som tillhör våra studier här. Där mådde vi bra kan jag lova! Trots att jag saknar Sverige och snö lite så går det ju inte att förneka att det är hur fint som helst att kunna ligga ute i solen i December. När jag sedan kom hem hade jag fått ett stort brev hemifrån som innehöll en hälsning från mina fina föräldrar, tillsammans med en adventskalender. De små sakerna i vardagen kan verkligen göra en extra glad! :D

Jag fick även en fråga om hur våra studier i Apostlaggärningarna fungerade. Vi har studerat boken Apostlaggärningarna i Bibeln två timmar varje tisdag sedan vi kom hit. Det är en kurs med collegepoäng som en amerikansk missionär har varit lärare i. Under lektionerna har vi använt en stor bok för att fördjupa oss i Apostlaggärningarna. I slutet var det exam, vilket inte alls var så blodigt som det låter. Vi visste innan vad som skulle komma. Vi skulle berätta vid vilka tillfällen i Apg som Den Helige Ande blivit utgjuten och analysera de tillfällena, samt relatera till vad de olika tillfällena berättar om tungotalet. Det var alltså enkelt och vi alla klarade oss fint! Vi ska få betyg på det, men dessa har vi inte fått veta ännu. Nästa termin kommer vi att studera andra religioner så det tycker jag låter väldigt intressant. Om ni har några frågor är det bara att kommentera så ska jag försöka svara i något inlägg :)

 

Heeej. Nej, jag vet att det inte är Advent i dag, men i söndags var det! Min första Advent utanför Sveriges gränser. Ni ska veta att det har sina svårigheter att få till det där med julkänslor när man befinner sig i ett sommarland, men vi har gjort vårt bästa. Därför ställde vi oss i lördags och bakade ihop lussebullsdegen. Jag ska säga er att saffran är nog en av de smartaste grejerna som stod på min packlista innan jag åkte från Sverige. Den lukten framkallade de svårfunna julkänslorna! Så när Första Advent äntligen kom var vi delvis redo att fira. Efter barnkyrkan på morgonen åkte vi hem och gjorde Astronauter (vita pepparkakor); något de andra i teamet aldrig smakat, men som varit obligatoriskt hemma hos mig. Det smakade ju inte riktigt som hemma, men astronauter som astronauter liksom. När så det var klart kände jag ändå att vi var redo för Första Advent, så vi tände första ljuset (det enda ljuset vi har - ett doftljus) och dukade fram fikat. Sen satte vi på julkalendern Sunes jul och kände oss nästan som i Sverige...