ETT LIV PÅ VISCHAN

Okej. Jag är hemma! Livet i bushen är slut för denna gång. 

Vistelsen började med att jag, Hanna och Mikael åkte med bussen mot Valley of Peace. Mattias blev sjuk, så var vi bara tre. Eftersom lärarna på skolan i Valley skulle hämta ut sina löner på fredagen slutade alla barn tidigare så det fanns inget vi kunde göra med barnen. I stället fick vi bära datorer från ett ställe till ett annat. Jag såg också årets första (och förhoppningsvis även den sista) skorpion i ett av husen. Efter det var dagens sysslor avklarade så vi satt bara och inväntade kvällens gudstjänst. Man kan sammanfatta den som att upplägget var lite annat...

 

Efter en svettig natt vaknade vi upp till det jag längtat efter hela veckan. Lördag. Lördag innebar flakåkning med diverse äventyr. För det första, tänk dig att sitta på en bänk i höjd med kanten, åka i full fart på vägar med smågupp och kurvor. Man känner att man lever och det är befriande. Första stoppet var för att äta frukost. En hel grillad kyckling, som avnjöts med tortillabröd och såser. Rivstart för magen, som under veckan bara fått mat en gång per dag. Andra stoppet var vid en marknad där jag äntligen köpte en väska. De är svåra att hitta här eftersom alla är nerklottrade med "Belize" och det känns lite för turistiskt för min smak. Stopp tre var hemma hos pastorns svärmor, där vi var medan pastorn utförde lite ärenden. En flakåkning senare var vi tillbaka i Valley, där en spanskalektion med ungdomsledaren väntade. Någonstans därefter började jag verkligen sakna vattnet.

 

Japp, ni läste rätt. Vattnet fanns på många ställen på vår jord, men inte i Valley. Tänk er två dagar där din hy blandats med diverse lager solkräm, myggskydd, mängder av svett och smuts. Det tillståndet var jag i. Då är det lagom mysigt att dra på sig kläder och gå på gudstjänst. Men bekvämlighet är en lyx, tycker ni inte? Ne, det tyckte inte min mage heller. Jag tänker inte gå in på detaljer, men föreställ er att vara min mage i en värld utan fungerande toaletter efter att blivit proppad med konstig mat direkt efter fyra dagars fasta. Ni förstår nog hur jag mådde under lördagnatten. Så: Helgen var i det stora hela bra, men hemma är ändå bäst, här på bibelinstitutet i Belize City.

 

VARNING FÖR BILDBOMB:

 

Mikael får frillan fixad av Pastor Abels yngsta son Samuél

Vilar oss utanför Pastor Abels hus

Tuppar och höns överallt (för att inte tala om paddorna på natten - enorma!)

Församlingen Assembly of God i Valley

Vår dubbelsäng i sviten

Glada på flak

Lördagsfrukosten - sååå gott

Marknaden

Det finns mycket Jesus överallt i städerna, vilket är olikt Sverige.

Varm vandring från marknaden till svärmor. 

Mikael mellan pastorns båda söner.

Njuter

En man som var ute med sin ko i koppel

Påminnelse till busschauffören om att kolla innan han backar. Sitter bredvid ratten. Kan ju ha sina fördelar att följa den instruktionen..

Många fina bilder, "sviten" var fin och du oxå!!!!!!!!kram moster

Tack för den bildbomben! Ni ser glada ut, och verkar inte tynat ihop helt efter den magra veckan som gått. Kram Erika

Tack för den underhållande läsningen,låter som ett riktigt missionsäventyr.Njut av värmen,här börjar det bli kallt.Kram Marianne

Åh! Vad underbart att jag nu upptäckt att ni tjejer i teamet BLOGGAR! Då kan man ju få reda på lite hur ni har det å vad ni gör!☺även att man har en son som inte tycker att blogga är "hans grej"!..har ikväll legat å läst om hela er resa ! Så roligt. Hoppas ni har det fint ihop som team!

hahahhah kan riktig känna hur de där skummadrasserna bara plattas ner och tillslut är ca två cm tjocka. älskar att du upplever det här! då kan vi jämföra länder på ekvatorn sen när du kommer hem. eller på skype! har även planerat att skriva brev till dig men where's the time. varför skriver jag en upssats här???? haha

Kära syster.. "Varm vandring från marknaden till svärmor." Vad tänkte du där?! Du kan väl iaf meddela familjen först innan du skriver det på din blogg! Vill ändå önska dig lycka till, och skicka gärna en bild på den lycklige ;) kraam