Sista natten i min egen bädd för många månader framöver. Tänker njuta genom att ta låååång sovmorgon imorgon. Dagen har varit full med förberedelser. I morgon åker jag till Märsta och sover hos min bror tillsammans med min mamma och moster som hänger med som sällskap. Av den anledningen har jag packat hela dagen. Har behövt banta ned väskan ett antal gånger och ska försöka minska den med ett-två kilo till, men det tar jag i morgon.

 

Efter denna dag känner jag stor tacksamhet till mig själv för att jag skrev en detaljerad, strukturerad packlista för två veckor sedan. Det underlättade en hel del i dag kan jag säga. Jag tror nog inte att något kommer glömmas kvar i huset när jag åker, snarare kommer inget finnas kvar i huset... Problemet när jag packar är att det till en början går riktigt bra. Jag tänker noggrant igenom vad jag behöver och så lägger jag ned det. Efter ett tag tröttnar jag dock och kommer in i en fas när jag ser mängder av klädesplagg som kan komma att bli absolut nödvändiga under resan. Därefter packar jag ner plagg efter plagg, pryl efter pryl och så spårar det ur... Är dock tacksam för att första delen av packningsproceduren brukar vara något mer strukturerad. 

 

För att tala om något roligare så var jag på gudstjänst i min församling imorse. Sista gudstjänsten före avfärd och jag hade äran att få lyssna till min systers predikan. Därefter bad församlingen för mig och det kändes väldigt bra. När man ska åka iväg på en sådan här resa för Gud är förbön otroligt viktigt för att man ska vara beskyddad och kunna känna in hur man ska hantera olika situationer. Det hade därför inte känts rätt att åka iväg utan att min församling fick be för mig, så jag är glad att det hann bli ett tillfälle före avfärd! För övrigt är det något du som läser gärna får göra: be för mig när du kommer att tänka på det så att allt får flyta på enligt Guds vilja. I morgon börjar resan!