Kvällarna i Belize är verkligen fantastiska. Efter varma och svettiga dagar känns det underbart att få sitta ute på trappan och njuta av ljumma vindar medan man bloggar i ett kvällsmörkt Belize City. Jag tror minsann jag kan vänja mig vid detta - ja. 

 

I dag var vi ute vid Valley of Peace. Det är en by med 2000-3000 invånare som ligger en bit utanför huvudstaden Belmopan. Där finns en skola för barn mellan 5-15 år som vi då kommer att besöka två gånger i månaden. Det blev en snabb visit där mest för att kolla in området och se vad som väntar när vi drar igång med det här på riktigt. Barnen var otroligt söta så jag tror minsann att detta är något jag kan vänja mig vid. 

På hemvägen fick jag känna mig ännu mer som en belizian genom att inta flaket som sittplats. Ont i rumpan? Ja. Men inte var det det jag fokuserade på. Känslan av att åka så fritt, med vinden fläktande som hjälp mot den stekande solen, var underbar. Jag kände mig så fri och så levande att jag bara kunde njuta hela resan hem på ungefär två timmar. Visst hade jag vissa problem att skydda mig mot solen eftersom sjalen bara blåste åt alla håll förutom dit jag ville, men sådant ska jag lära mig med tiden. Just i kväll bara älskar jag livet här och jag ser fram emot en morgondag där vi ska få lära känna själva staden Belize City lite mer. Jag ska bland annat införskaffa ett simkort här nere så jag känner mig bara mer och mer hemma.