Det har blivit dags för del 2 av ett av mitt livs fetaste jullov. Måndag morgon 30:e december vaknade vi upp till en helt ovanlig dag... Dags för vulkanpulka! Vi hoppade i bilen osäkra på om vi någonsin skulle komma tillbaka och styrde kursen mot León. Där åkte vi med två guider till vulkanen Cerro Negro. Det tog 50 minuter att bestiga den med brädan på ryggen och på tok för lite vatten. Det var en kamp väl värd mödan. Vilken OTROLIG utsikt vi fick se. Guds storhet i naturen fortsätter att förundra mig. Efter alla obligatoriska turistbilder satte vi på oss de gröna skyddsoverallerna (i storlek XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXL), vi fick instruktioner för hur man åker pulka nedför en vulkan och sen förväntades vi bara köra. Nervositeten slog till, men det var ju lite sent att ändra sig då... Det var bara att sätta ned rumpan på en minimal bräda, som (till instruktörens stolthet) nyss blivit uppgraderad för att gå ännu snabbare. Lyckan som då uppstod.................... Det var en galen färd, med fantastisk utsikt som dock förstärktes av att bilarna/människorna i slutet av vulkanen var miniminiyttepyttesmå. Så långt det var! Men efter en grusig, smutsig färd kom jag slutligen ner och första tanken var: IGEN! Det var såå kul. Får du någonsin chansen - tveka inte! Efter det åkte vi tillbaka. Guiden hade varnat för att vi skulle hitta spår från vulkanen på de mest otänkbara platserna av vår kropp, men det var inte förrän jag råkade svälja en sten (utan att veta att den fanns i min mun) som jag insåg att han faktiskt hade rätt. Smutsiga och grusiga for vi sedan till en restaurang vid havet.