HEJDÅ VALLEY OF PEACE

I höstas trodde jag aldrig att dagen skulle komma när vi lämnade Valley of Peace för sista gången, men när vi fredags satt på flaket och för sista gången såg Valley kändes det på riktigt. Första avskedet avklarat och jag kände att jag lärt mig mycket från att vara i Valley. Att få leva så enkelt som människorna lever där, men ändå se att de är nöjda och glada med det. Det är verkligen en helt annan kultur och jag är tacksam att jag fick med mig det. Den här gången i Valley fick vi hjälpa till med Mors Dag-pyssel. De skulle ha en stor fest i skolan på lördagen för mammorna och eleverna. Det brukar tydligen bli en stor tillställning som halva Valley of Peace deltar i och cirka 1000 stycken brukar komma varje år. Så vi klippte ut och vek åtskilliga nitlotter till ett lotteri som de skulle ha. Vi fick dessutom pyssla pappersrosor och så var vi med i syverkstaden där jag färdigställde en kjol. Mja, sömmerska blir jag nog inte i alla fall.
 

Jag utanför huset där vi fick bo hos en fantastiskt fin och generös familj, som dessutom redan hade fyra andra barn som bodde hemma!


De gör corntortillas (majsbröd) morgon och kväll.


Elin får prova på


De blir inte lika fina som deras dårå...

 Man maler ner majs och vatten och då skapas då den deg som bröden består av. Bara mamman i huset och en kvinna till i hela Valley har en sådan maskin så de tar betalt för att andra ska få använda den. Bra business!




Hanna tillsammans med Cindy, en av döttrarna



Cindy med sin syster Sandra

 På onsdagkvällen var pappan ute och fiskade och på torsdagen fick vi smaka på resultatet. Otroligt god fisk!


Leslie, Sandra, vi och Cindy som alltid fixar våra naglar eller hår när vi är där :)
I den sängen sover de tre systrarna, lite mysigt ändå!


Vi drack Coca cola ur plastpåsar

Sista timmen på fredagen fick jag och Hanna vara med i vår klass och hjälpa dem med matte en sista gång. Sen fick vi varsin stor kram från alla barn ♥

 Hejdå Valley...


Tillsammans med vår Valleyfamilj. Två systrar och två bröder saknas på bilden.


Sista flakåket. DET kommer jag sakna. Att njuta i solen och vråla ut diverse sånger med landskapet som susar förbi. Det känns så levande!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback