MINUS
Att jag trivs i Belize måste vid det här laget vara ganska uppenbart. Trots det finns det några detaljer som såklart smutsar ned drömvardagen lite.
1. Att inte kunna gå ute själv och njuta av vacker natur. Trots att vi bor i stad så är det ju en havsstad så det finns ju fina områden. Men för det första är det rånrisk vid vissa platser längs havet och vid andra platser är det inte lämpligt att gå själv ändå. Trots att det finns tillfällen när jag har gått ut själv, till affär eller gym, innebär det ingen som helst njutning när bilar hela tiden passerar och tutar eller människor hojtar efter en. Tänk att bara få vara lite anonym på en långpromenad i Sverige..
2. Maten här innehåller många guldkorn från flera kulturer, men jag slås ständigt av hur onyttigt allt är jämfört med svensk hederlig mat. Tänk dig att bara hugga in på en stor blandsallad eller att kunna äta grovt bröd eller fil till frukost. Fördelen får väl bli det stora fruktutbudet här.
3. Att vi blir särbehandlade till det sämre för att vi är vita. Att försöka pruta till sig bra priser på marknader är ett uppdrag dömt att misslyckas med den här hudfärgen, detsamma gäller priser på bussresor och inträden till att göra aktiviteter. Vi får ge pengar till våra vänner här i Belize, som får betala åt oss för att de inte ska ta ut överpriser. Inte okej.
4. Familjen såklart! Vi har träffat de mest fantastiska människorna i Belize, på den här sidan av Atlanten. Men kvar hemma finns ju min fina familj och mina fina vänner. Tänk er frustrationen när min mor för en vecka sedan smsade från sin USA-semester att hon, pappa och storebror såg gränsen till Mexico. Bara ett land emellan, men ett så stort land...
Vill bara delge er att det minsann finns nackdelar med Belize, som jag i övrigt framställer som ett drömland ;)
Puss till er där hemma! HELGENS: PARTAJ OCH SÖNDAGSLUNCH
Jag delar upp veckan i två inlägg för att lura er att det är mindre text än det egentligen är, men jag har ju så mycket att berätta! ;)
I går började jag lördagen med att gymma. När jag hade njutit av att vi på grund av regnet har relativt svalt duschvatten gjorde vi oss i ordning för att gå på 17-årskalas! När man fyller 17 år i Belize får man börja köra bil, så valet av present var enkelt. En påse svenska bilar, en lampa med Blixten Mcqueen och en teckning med självporträtt på oss sex som blev succé!
Festen var hos Jennifer och när vi kom dit var musiken igång och alla var danssugna. Men likt Sverige dröjde det lite innan folk kom igång och att få se våra svenska dansmoves var eftertraktat. Inte så svårt, vi ställde oss bara och hoppade lite och ballade ur lite. Lyckat! Det blev en eftermiddag med mycket skratt, tårta, hela havets stormar (där jag och Erika bröt sönder en plaststol) och en avslutande photo session som fick våra leenden att fastna. Kul dag och vi har därmed brutit isen genom att vara med på vårt första kalas.
I dag söndag var jag och Hanna på kid's church. Jag fick möjlighet att prata lite mer med vår härliga pastor. Så omtänksam kvinna! Sen träffade jag tjejerna i min ungdomsgrupp. Vi håller på att planera och samla in information om vårt land Surinam, som vi genom mat och kunskap ska presentera tillsammans med andra gruppers länder på en Kulturdag i slutet av november. Mer om det en annan gång för från det ena snabbt till det andra befann vi oss på ett lunchställe där det serverades pupusas. Det är en traditionell maträtt från El Salvador som består av tjockt bröd stoppat med kött och ost. Återigen blev vi bortskämda. Denna gång tillsammans med en annan familj som jag snabbt kände att jag tycker mycket om!
Jag lär mig så mycket här, mycket om mig själv och grejer jag behöver förändra. Men framför allt lär jag mig om givmildhet, kärlek och lydnad mot Gud. Det finns mycket här som den svenska kulturen behöver. Vi skryter med vår höga levnadsstandard och att Sverige skulle vara ett av de länderna där befolkningen är lyckligast. Jag ser det inte så. De människor som jag möter här har allt som jag behöver och vill ha. Den familjekänsla jag kan känna här med såna som jag precis har lärt känna har jag aldrig stött på i Sverige. Jag önskar att ni alla fick uppleva det.
Kalasmat: kycklingsub a la El Salvador
Lillkillen breakdansar och Mikael freestylar lite
Mattias är lite av en kändis här för att han är så lång
Födelsedagsbarnet Jennifer och jag.
No words needed
Spännisar
Två bilder från Facebook. Här har vi kalasets deltagare.
Hanna blir sminkad medan vi inväntar maten. I bakgrunden har vi mamman i den härliga familjen som vi fick tillbringa lunchen med idag.
Pupusas in the making. Jag vet att det blir mycket mat här i bloggen, men det är ju så gott och det finns ju så mycket olika saker att prova! Belize är en mix av massor av kulturer så det finns ju mat från hela latinamerika att prova. Och allt är verkligen så gott! (förutom vissa konstiga juicer och versioner av Fanta.. De undviker vi helst)
ÄNNU EN VECKA
Hej kompisar.
Lite update nu då. I onsdags var jag och Hanna i en fantastiskt mysig cellgrupp. De började samlingen med att tävla i luffarschack, något som deltagarna aldrig hade kört vilket resulterade i många lustiga val. Det är en jättefin cellgrupp som jag verkligen känner mig hemma i just eftersom alla verkligen ges utrymme att dela det som Gud lägger på ens hjärta.
På torsdagen gick vi och överraskade en kompis (som jobbar i klädbutik) med bananpaj. Där lyckades jag även göra några inköp. Två kjolar och en ny favoritblus för 70 kronor ungefär. Dock var det vi som i slutändan blev överraskade, för de köpte in massa läsk och köttpajer till oss som vi skulle få smaka. Köttpajerna är runda, små pajer som är vanliga som frukost här men vi hade inte hunnit smaka dem än. All genorositet som bara flödar över. Vi som svenskar vet inte riktigt var vi ska ta vägen.
Sen åkte de andra till Valley of Peace och jag och Hanna var själva kvar över natten. På fredagen var vi riktigt produktiva och hann med att lämna in tvätt, hitta ett billigt och GOTT bageri, vara på bön i kyrkan, hitta en billig kycklingbutik, tillaga ugnsbakad kyckling med bönröra och samtidigt sno ihop en bananpaj + en kladdkaka. Bakverken var för att överraska vår fina extramamma Lizette och för att ha riktigt fredagsmys med film och fika tillsammans med hennes familj. Återigen blev vi överraskade med att de beställde hem den godaste pizzan som jag smakat! Sen hade vi myskväll framför en barnfilm och bara stormtrivdes. Vänjer mig lätt vid det här livet som ni förstår :)
Luffarschacket. Den ena personen skulle säga en bok i Bibeln och den andra var tvungen att svara med en vers ur den boken, annars fick person 1 sätta kryss.
Meat pie och Belizefavoriten Fanta Orange (detta efter chocken av att ha smakat deras Grape Fanta. Gör aldrig det!)
Vi har hittat Wasa knäckebröd!!
VARDAG
Ni får ofta läsa om våra äventyr här, men jag vill ändå försöka ge er en rättvis bild av hur en vanlig dag med Team Belize kan se ut. Så varför inte ta denna fina måndag som exempel? Nu är det i och för sig ingen vanlig dag, för vi alla hade läst klart vad som egentligen stod på schemat att vi skulle läsa i dag.
MEN klockan 8.00 bänkar vi oss framför datorn för att få två timmar undervisning över Internet av våra svenska lärare. Där möter vi även det härliga folket från de andra tre länderna. I dag var det en kille från IBRA som undervisade oss.
Mysiit
Efter lektionen äter vi frukost tillsammans och sedan bestämde jag, Elin och Hanna oss för att gå till banken och försöka föra över pengar till ett hotell vi ska bo på under höstlovet (ska ge er mer info senare om vilket AMAZING höstlov vi kommer få om knappt två veckor!!). Det gick lite sådär, så vi dränkte våra sorger i färskpressad apelsinjuice. I stället kom vi på idén att besöka vår extramamma Lizette. Hon hjälpte oss att lösa bankproblemet och frågade sen om vi ville smaka hennes kyckling. Ja, ni ser ju resultatet nedan. Fullskalig måltid:
Den bönröran och kycklingen alltså! Mm-mm-mm!
Efter någon timmes visit fortsatte vi promenaden hemåt och stannade till vid ett gatukök för att ta med lite mat hem till övriga i teamet.
Ja, ni ser ju priserna! Mättande lunch för bara några kronor. Belizedollar multipliceras med 3.3 för att ge svensk valuta.
Efter någon timmes vila hade vi boksamtal i teamet. Då diskuterar vi de kapitel som vi läst under veckan. Just nu läser vi en bok som heter "Dela som syskon" av Jan-Åke Alvarsson. Intressant bok som diskuterar kulturskillnader och hur man kan föra kristendomens budskap till andra kulturer på ett bra sätt utan att göra övertramp i deras kultur. Efter det drog jag och Hanna på oss träningskläderna för att prova vårt första zumbapass. Väl där frågade ledaren vad vi ville träna och ett gemensamt beslut från oss motionärer togs om att få köra hälften aerobic och hälften zumba. Och jag säger då det... inte låg vi på latsidan! Ni har ju sett att jag och Erika har en lång trapp upp till vår lägenhet. Den kommer jag inte kunna bestiga imorgon kan jag ju bara säga...Men det var otroligt skönt att få bli pressad till mitt yttersta och lite till! Zumbadelen var...lite svårare. Vi har det inte riktigt i blodet så att säga.
Efter träningen kom vi hem till en färdiglagad korvgryta med ris, som vår kära Elin stod för. Fantastiskt gott efter ett tufft pass. Tyvärr glömde jag att föreviga den på en bild, men för att ni ändå ska få en glimt av vår vardag tog jag en bild på disken i diskstället. Efter varje måltid måste man tydligen handdiska.. Förstår inte riktigt, för sånt skedde alltid automatiskt hemma. Sen är det en bild på vår nytömda (typ) soptunna. Sånt skedde också automatiskt hemma, men jag h-a-t-a-r att tömma soporna så det känns som en seger varje gång den är nytömd, oavsett vem som tömt den!
Promenaden fortsätter hemåt. Som vanligt tutar bilar med jämna mellanrum och taxichaufförerna tröttnar aldrig på att fråga "Taxi guys?". Det är svårt att försöka låtsas att man tillhör kulturen här...
Efter någon timmes vila hade vi boksamtal i teamet. Då diskuterar vi de kapitel som vi läst under veckan. Just nu läser vi en bok som heter "Dela som syskon" av Jan-Åke Alvarsson. Intressant bok som diskuterar kulturskillnader och hur man kan föra kristendomens budskap till andra kulturer på ett bra sätt utan att göra övertramp i deras kultur. Efter det drog jag och Hanna på oss träningskläderna för att prova vårt första zumbapass. Väl där frågade ledaren vad vi ville träna och ett gemensamt beslut från oss motionärer togs om att få köra hälften aerobic och hälften zumba. Och jag säger då det... inte låg vi på latsidan! Ni har ju sett att jag och Erika har en lång trapp upp till vår lägenhet. Den kommer jag inte kunna bestiga imorgon kan jag ju bara säga...Men det var otroligt skönt att få bli pressad till mitt yttersta och lite till! Zumbadelen var...lite svårare. Vi har det inte riktigt i blodet så att säga.
Fit for fight, vi trodde ett tag att vi endast skulle bli en liten skara, men fler droppade in och vi startade bara 20 min senare än schemalagt.
Efter träningen kom vi hem till en färdiglagad korvgryta med ris, som vår kära Elin stod för. Fantastiskt gott efter ett tufft pass. Tyvärr glömde jag att föreviga den på en bild, men för att ni ändå ska få en glimt av vår vardag tog jag en bild på disken i diskstället. Efter varje måltid måste man tydligen handdiska.. Förstår inte riktigt, för sånt skedde alltid automatiskt hemma. Sen är det en bild på vår nytömda (typ) soptunna. Sånt skedde också automatiskt hemma, men jag h-a-t-a-r att tömma soporna så det känns som en seger varje gång den är nytömd, oavsett vem som tömt den!
Såååååå, nu vet ni lite mer om en vardag hos team Belize. Jag ska ge er lite fler vardagsglimtar en vacker dag :)
ÖVERRASKNING EFTER ÖVERRASKNING
Efter två nätter i Valley är man lagom fräsch (trots att vi denna gång hade turen att ha vatten så att vi kunde tvätta händerna och spola toaletten), så det är alltid med stor glädje vi kliver av en överfull buss hemma på bibelinstitutet. Att dra på sig skrubbhandskarna och stiga in i duschen är en känsla omöjlig att beskriva - den måste upplevas! Så när vi sedan hade satt oss ned för att gå in i cybervärlden och uppdatera oss kan ni ju gissa vår glädje när vår kompis Sarai smsar att de är på väg med lunch till oss! 20 minuter senare sitter vi sedan uppdukade utomhus vid långbord tillsammans med våra två extrafamiljer och äter tamales! Det är en mayaindiansk rätt som består av majsdeg, kyckling och sås inslaget i bananblad. Supergott och otroligt mättande.
Vi hade en väldigt fin eftermiddag tillsammans och när killarna drog iväg för att få håret klippt dukade vi fram fikat: kaffe och kanelbullar. En riktig hit! Vi påminns ständigt om hur välsignade vi är med människorna runt oss. De är så omhändertagande och ofta kommer jag på mig själv med att bara stå och le för mig själv. Tänk om vi kunde få lite mer öppen kultur i Sverige. De älskar att ge här, inte för att de vill ha något tillbaka utan för att de bara vill. Som svensk är det svårt att ta emot så mycket, men det är något vi får lära oss; att bara vara tacksamma. För det är jag verkligen, varje dag, varje timme. Och jag önskar så mycket att ni fick möjlighet att träffa de här fantastiska människorna!
Låt mig presentera: Tamales!
Skalet ska ju bort först såklart
Mina favoritpersoner i Belize: Familjen Paguaga, familjen Barahona och team Sverige såklart :)
Vi har kul ihop!
Elena med vårt svenska fika :)
PRAKTIK I VALLEY
Så har jag nu ännu en gång varit i Valley of Peace. Vi har bytt praktikdagar så vi åker nu på Pastor Abels flak till Valley of Peace på torsdagseftermiddagen. Sen får vi en hel fredag i skolan med barnen och så åker vi hem på lördag morgon. Det var vi fyra tjejer som åkte iväg i torsdags och hade en trevlig flaktur. Vi hann även med att se Belize farligaste orm ligga på vägen, en "Yellow beard".
På fredagen hängde jag och Hanna mycket med tvåorna. Matte stod på schemat och det märktes verkligen att lärarna behöver hjälp under de lektionerna. De höll på och skulle lära sig plus och minus och det blev ofta fel. Då behövde man sitta ned med varje elev och försöka förklara på enkel engelska hur de skulle tänka. De börjar prata engelska i skolan. Hemma är det ju spanska som gäller, så det är svårt för dem att lära sig nya saker samtidigt som det är på ett annat språk mot vad de är vana vid. Men det kändes kul att få göra lite nytta! Vi fick även presentera en sång, så vi improviserade "Huvud, axlar, knä och tå" på engelska.
De har 1.5 timmes lunchrast, då vissa barn går hem och äter och andra äter på skolan. I slutet av rasten satte vi oss vid dem och det blev tid för lite bus. Kul att få klicka lite mer med dem under rasten. Där kommer vi att trivas på fredagar. I slutet av skoldagen var vi dock helt slut, men jag och Hanna hämtade lite ny energi och gick på upptäcksfärd i Valley of Peace. Det är verkligen, verkligen ett litet ställe alltså. Trots det så bor det typ 2000-3000 människor där, så jag vet inte var i skogen alla gömmer sig!
Flakoutfit: undviker trassel i håret och storm i öronen. Sen är det ju snyggt också! Visst?
Dags för Valley!
Vatten och bröd till kvällsmat
Eleverna och läraren.
De lär sig att se mönster
Vi fick hjälpa till att inventera böcker och gradera dem på en skala från nya till dåliga. De får lite skolböcker från staten.
Skolmaten. Tortilla med bönsås och salsa. Jag vet att det inte ser så gott ut, men faktum är att tortilla med bönor är vår favorit här nere :)
Dahlila, Jaquelin, Julia och Raoul färglägger en karta över Belize sex distrikt.
Metropolen Valley of Peace.
Jag och Hanna hämtade upp Elin och Erika när vi hittade en liten shop med vår favorit: chokobananas! Fryst banan på pinne som doppas i choklad och sedan läggs i frysen. 80 öre/styck. Mycket bra mellanmål :D
Ni ser ju glädjen! Dessa var avancerade med strössel.
CAVE TUBING STOD PÅ SCHEMAT
Okej, jag vill inte att ni ska tro att vi bara glider runt och semestrar, men den här dagen har varit sååååååå bra. Den ligger på topplaceringarna över dagarna som vi varit här. I dag var återigen en ledig dag i Belize, har dock ingen aning om vad de firade denna gång. Hur som helst har vi ju en extrafamilj här som frågade om vi ville umgås med dem idag. Självklart var svaret JA. Det slutade med att det blev en familjeutflykt big time. Vi åkte till en flod 45 minuter bort tillsammans med en annan familj som vi tycker väldigt mycket om. Där hade de cave tubing, som innebär att man åker på gummiring genom grottor och nedför vattendrag. Det var en sån magnifik natur och fantastiskt vatten och mångfalden i Guds skapelse bara visar sig gång på gång!
Hur som helst var det väldigt roligt! Efter turen fick vi mat som vår mamma Lizette och hennes bästa vän Elena hade kokat ihop. Därefter var det bara att bada i floden, med alla kläder på. Det var längesen jag skrattade så högt och så mycket och jag bara känner hur kärleken till de här människorna växer. Redan nu oroar vi oss för hur vi ska kunna lämna om sju månader, men det ligger i framtiden.. Efter att vi återigen kommit tillbaka till Belize slutade vi kvällen i mammas hus, tillsammans med soffmys framför en film och lite kvällsfika. JA, vi är välsignade som känner de här fantastiska människorna. Deras genorositet bara fortsätter att flöda över oss och vi kan bara tacksamt ta emot.
Precis innan utflykten hade det regnat lite mycket. Men vi var glada ändå, trots översvämmade gator. Detta är pappan i den andra familjen, aka ungdomsledare i församlingen. Fantastisk man!
Vi är ju inte så vana - tack och lov för bilar
Sarai, mycket god vän här.
Elin tog sig en tupplur bak i kofferten på väg mot floden
Lizettes man Salvador fångade oss på bild när vi kom fram efter cave tubingen
Jag kunde ju inte ha någon kamera med mig, men ungefär såhär ser det ut om man googlae "cave tubing belize". Fantastisk värld!
Avslutar med soffmys hos mamma Lizette
VIGIL I KYRKAN
Den senaste veckan har innehållit mycket vardag, men i fredags var det dock ett happening i kyrkan. Det var vigil (nattgudstjänst) för ungdomarna mellan kl. 19-24. Jag hade ställt in mig på att det skulle bli mycket bön och lovsång, vilket kvällen också innehöll, men huvudgrejen var predikan. Det var tre olika personer som talade och temat var Helige Ande, vem han är och vad han kan göra i oss. Det blir mycket Helige Ande nu för tiden eftersom vi även läser en kurs i Apostlagärningarna (som är genomsyrad av händelser genom Helige Ande).
Vid klockan 22.30-23.00 började tröttheten smyga sig på. I vanliga fall älskar jag kyrkans AC, men efter att ha suttit still i AC-drag i fyra timmar kändes det som om man behövde lite miljöombyte. Detta fick vi dock vänta på till precis klockan 24 och det var inte långt ifrån att jag bommade igen mina ögon där på plats. Det är vid sådana tillfällen man ångrar att man valt att sätta sig längst fram, där alla kan se en, samt precis vid högtalarna i en latinamerikansk kyrka... Men det var en bra erfarenhet och vi vet till nästa gång vad vi har att förvänta oss!
Jag och Erika har börjat på gym, så denna vecka har bestått av mycket träningsvärk. Underbart!
Vi hänger i rummen, läser lite, umgås lite, har benen upp i luften lite
Förstå vår chock när vi kliver in i en affär i ett stekhett Karibien och finner den fullt utrustad med julpynt. Det var mer än hjärnan kunde klara av.
African style i Belize: huvudet är bästa sättet att bära på. Här med nytvättade kläder.
Och slutligen: En glimt av dansen i kyrkan. Ett dansteam tränar in en dans till vissa lovsånger varje vecka och då ser det ut ungefär såhär. Lite senare i låten dansade de dock dubbelt så fort och jag blev helt imponerad att de kunde dansa så fort och ändå få ihop rörelserna. Grymt gäng det där! Hoppas att ni också kan känna glädjen.
LEDIGA SOLDAGAR
De senaste dagarna har inneburit en hel del ledigt. Detta tog vi väl tillvara på genom att på torsdagen hänga vid en pool, igår baka kanelbullar (kanelbullens dag till ära) och i dag åka ut till en ö och snorkla. Kan väl sammanfatta dagarna som riktigt bra. Eftersom jag alltid skriver så långa inlägg tänkte jag spara orden i dag och i stället låta er uppleva det hela själv genom bilderna.
BULLBAK:
POOLHÄNG I BACAB:
Mikael, ett levande exempel på varför varningsskyltar behövs!
SNORKLING PÅ CAYE CAULKER:
- Ödla - Lunch på restaurang: Dagens fångst = helgrillad blåfisk -
Hittade en hatt som ju passade perfekt. Sådan far, sådan dotter...
Några bilder under vattnet kunde jag inte ta så jag får berätta i text vad vi upplevde där. Vi stannade till på tre olika ställen. På första stället lockade de fram stingrockor och sköterskehajar! Dessa simmade alltså runt bland våra ben och blev matade med fiskar. Den längsta hajen var cirka två meter. Nu kan vi bocka av att klappa haj och stingrocka från listan! Efter det simmade vi mer bland barriärrevet, där vi stötte på alla möjliga fiskar. Bland annat svärdfisk, Doris från Hitta Nemo, och en grön läskig ål.. Hade en fantastisk stund bland Guds skapelser. Nästa gång gör vi detta i mörkret på kvällsdykning!
BELIZE VS SVERIGE
En jämförelse mellan Sverige och Belize har efterfrågats. Mycket skiljer sig, frågan är egentligen vad som inte skiljer sig. Det enda jag kunde komma på är att vad vi hittills har upplevt så har de i princip samma tidsuppfattning här, till min stora sorg. Jag hade hoppats på lite latinamerikanskt perspektiv, att man kan komma lite som man vill. Men hittills verkar alla gå efter klockan...
Så... Belize vs Sverige:
- Värmen - den absolut största kulturkrocken; att ständigt vara varm och svettig utan att kunna svalka sig ordentligt. Duschvattnet anpassar sig efter lufttemperaturen.
- Jesus överallt - Jesus predikas över hela staden. På bussar, skyltar, husväggar, toapappersrullar...
- Killar vs tjejer - Umgås man som tjej för mycket med en kille anar omgivningen oråd.
- Glädjen i gudstjänsterna - Predikan är genomsyrad av gensvar från församlingen. Pastorn ropar: "Till hans namn?" Församlingen svarar: Ära!". Så kan det låta fram och tillbaka, innan applåder utbryter. Efter gudstjänsten smäller de av med en riktig fartfylld lovsång som får hela församlingen att hoppa, dansa, sjunga och applådera. Det finns liv. I Sverige pratar vi om att älska Jesus. I Belize visar man att man älskar Jesus.
- Trafiken - Inte lika illa som i många andra länder, men om du känner för det - varför inte backa i rondeller till exempel? När sittplatserna i bilen är fulla löser du det genom att öppna bagageluckan och slänga in resten av folket, alternativt upp på flaket om din bil har ett sådant.
- Umgänge - "Efter kyrkan-fika" förekommer inte. Du umgås med folk utanför innan skjutsen går hemåt. Om du är hemma hos någon umgås man ofta utanför hemmet, alternativt i vardagsrummet. Att gå husesyn är dock inget man gör här.
- Promenader??? - Buss och bil är vad som gäller. Att gå en långpromenad för skojs skull är det nog få som får för sig.
- Brottslighet = mindre frihet - Kriminalitet och droger gör vissa områden farligare än andra. Detta begränsar mig som svensk så att jag inte kan röra mig ute hur jag vill, speciellt inte efter kl. 18.
- Alla hälsar - Vare sig jag känner en person eller inte hälsar man på varandra innan gudstjänsten, efter gudstjänsten eller på gatan. Standardfrasen: "Dios le bendiga" = Gud välsigne dig.
- Firande - Har man något att fira så firar man. Belize har en dag att fira i princip varje månad. Här firar man med flaggspel över hela staden, parader och musik. I Sverige är det bara kalendern som upplyser mig om att det är nationaldag.
- Matkulturen! - Kyckling, kyckling i alla dess former. Friterad kyckling, kycklingburgare, nudelwook med kyckling. Ris med bönsås, tortilla med bönsås...
- Djuren - Ja, men hur ofta ser man en krabba på vandring hemma på de svenska gatorna? Eller kackerlackor då och då när du tar fram en kastrull för att göra mat. Eller en myrinvasion om du tappat lite smulor på sovrumsgolvet. Eller skorpioner när du lyfter på lite bråte ute på vischan. Inte ofta, nä.
- In God we trust - Liten del av myrinvasionen vi hade när vi kom hit -
- Firande med parad - En krabba på promenad nedanför vår trapp -
EN MÅNAD I BELIZE
Så har nu en månad passerat sedan jag första gången satte min fot i landet Belize. Vi är inne i Oktober och jag tycker att tiden har gått väldigt snabbt. Det känns skönt att tiden går. Hittills har jag inte känt av mycket av hemlängtan, men det är klart det finns tillfällen som jag längtar tillbaka till. Inte ofta till just Sverige och absolut inte till den svenska kulturen. Men som i dag när jag äntligen fick tillåtelse att öppna brevet som min fina vän Emma skickade med mig, då känns det lite extra i hjärtat att vissa fattas mig. Med Internet känns världen dock inte så stor och det är med glädje jag läser mail och era kommentarer som ger mig lite livstecken från andra sidan.
Jag gör mitt bästa för att förmedla Belize till er där hemma, men jag önskar att ni alla fick vara här och uppleva det. Det är fantastiskt att få se en annan kultur, lära sig ett annat sätt att leva och få omvärdera sina egna uppfattningar om hur livet ska fungera. När tiden här är slut kommer jag med stor sannorlikhet vara redo att åka hem och få träffa er alla igen, men samtidigt våndas jag redan nu för hur jag ska kunna lämna vissa delar av den här kulturen bakom mig och återigen anpassa mig efter Sverige. Nej, bekvämligheten i Sverige kan inte på något sätt överträffas från Belize, men på många sätt känns livet lättare att leva här.
