Okej. Jag är hemma! Livet i bushen är slut för denna gång. 

Vistelsen började med att jag, Hanna och Mikael åkte med bussen mot Valley of Peace. Mattias blev sjuk, så var vi bara tre. Eftersom lärarna på skolan i Valley skulle hämta ut sina löner på fredagen slutade alla barn tidigare så det fanns inget vi kunde göra med barnen. I stället fick vi bära datorer från ett ställe till ett annat. Jag såg också årets första (och förhoppningsvis även den sista) skorpion i ett av husen. Efter det var dagens sysslor avklarade så vi satt bara och inväntade kvällens gudstjänst. Man kan sammanfatta den som att upplägget var lite annat...

 

Efter en svettig natt vaknade vi upp till det jag längtat efter hela veckan. Lördag. Lördag innebar flakåkning med diverse äventyr. För det första, tänk dig att sitta på en bänk i höjd med kanten, åka i full fart på vägar med smågupp och kurvor. Man känner att man lever och det är befriande. Första stoppet var för att äta frukost. En hel grillad kyckling, som avnjöts med tortillabröd och såser. Rivstart för magen, som under veckan bara fått mat en gång per dag. Andra stoppet var vid en marknad där jag äntligen köpte en väska. De är svåra att hitta här eftersom alla är nerklottrade med "Belize" och det känns lite för turistiskt för min smak. Stopp tre var hemma hos pastorns svärmor, där vi var medan pastorn utförde lite ärenden. En flakåkning senare var vi tillbaka i Valley, där en spanskalektion med ungdomsledaren väntade. Någonstans därefter började jag verkligen sakna vattnet.

 

Japp, ni läste rätt. Vattnet fanns på många ställen på vår jord, men inte i Valley. Tänk er två dagar där din hy blandats med diverse lager solkräm, myggskydd, mängder av svett och smuts. Det tillståndet var jag i. Då är det lagom mysigt att dra på sig kläder och gå på gudstjänst. Men bekvämlighet är en lyx, tycker ni inte? Ne, det tyckte inte min mage heller. Jag tänker inte gå in på detaljer, men föreställ er att vara min mage i en värld utan fungerande toaletter efter att blivit proppad med konstig mat direkt efter fyra dagars fasta. Ni förstår nog hur jag mådde under lördagnatten. Så: Helgen var i det stora hela bra, men hemma är ändå bäst, här på bibelinstitutet i Belize City.

 

 

Hola todos.

Den senaste veckan har erbjudit väldigt varma och svettiga dagar. Denna vecka har vår församling fasta. Syftet med fastan är andligt helande. Det går då till som så att vi får äta ett mål mat per dag och i övrigt bara dricka vatten. Detta pågår under fem dagar. Varje kväll kl. 20 samlas vi i församlingen och ber tillsammans för olika saker. Första kvällen fick vi rannsaka oss själva och lägga fram saker inför Gud som vi behövde få förlåtelse för. Andra kvällar har vi bett för Belize, för ungdomar, för familjen och för församlingen. Det är väldigt nyttigt det här och jag känner själv att det blir ett annat fokus när man gör ett ställningstagande och går in för att bli mer lyhörd mot Gud.

 

Här där vi bor finns en lokal som en kinesisk församling använder under deras möten. I söndags blev vi inbjudna till en musiktävling som de skulle ha. Denna innebar att alla som deltog skulle sjunga två sånger, ett eget val och en som alla skulle sjunga. Detta pågick hela eftermiddagen, men vi var bara där en kort stund. Hela eftermiddagen fick vi alltså njuta av kinesisk sång som ljöd över hela området, varav 50 % var samma sång. Härligt med lite kulturblandning!

 

I helgen åker jag, Hanna och killarna till Valley of Peace (spanska: Valle de Paz). Jag har förhoppningsvis lite mer kul att berätta om då. Annars skickar jag en svettig kram till er alla över internet!

 

 

I dag har Belize firat 32 år sedan de fick självständighet från Storbrittanien. Med flaggor över hela stan och speciella t-shirtar i alla affärer så har firandet redan tjuvstartat, men i dag var alltså dagen. Självklart ville vi vara med. Det började klockan 00.00 i natt med fyrverkerier över hela stan, som vi tyvärr inte kunde se eftersom höga hus var i vägen. Efter en god natts sömn gick vi i väg i värmen och mötte upp Sarai och hennes fästman. Vi ställde oss på en bro och så kom till slut paraden. Den varade i ungefär 1 ½ timme och i den gick alla elever från alla high schools och university's i stan. Det var mycket dans, sång och feststämning. Själv stod jag och svettades och beundrade alla som orkade dansa och trumma i värmen. 

 

Efter att paraden var slut vid lunch (ja, mor och far - jag smörjde in mig med solskydd 50 en gång i halvtimmen när vi stod ute) så gick vi tjejer hem till Sarai. Där överraskade hennes fantastiska mamma oss med egengjorda tortillas som vi åt tillsammans med bönsås. Sååååå gott. Vi har hört ryktesvägar att hennes tortillas ska vara de absolut bästa och vi blev inte besvikna! När vi vilat färdigt benen promenerade vi till hotell Princess där det blev en bowlingmatch. Jag skyller resultatet på kloten, de går liksom snett här borta..

 

Kvällen slutade på ungdomsmöte, drama-night, där fyra olika draman spelades upp. Efter mötet fick vi prova på en ny delikatess: chokladbanan - alltså kyld banan som doppats i smält choklad som sedan fått stelna. Om det var precis, just så underbart gott som det låter? JA. 

 

Vi hade en fantastisk dag och en fantastisk kväll. Bra födelsedagskalas helt enkelt.

 

 

Fredag i dag och dags att fira helg. Veckan har gått riktigt fort, vilket är ett gott tecken. Vi börjar komma in i vardagen här och hitta rutiner med schemat. I tisdags hade vi vår första lektion i Apostlagärningarna på bibelinstitutet där vi bor, mycket text men intressant! I onsdags var det cellgrupp. Vi kör ett roterande schema. Nu har jag och Elin varit i vår cellgrupp två gånger så nu ska vi byta. Men som avslutning i onsdags fick vi lite Centralamerikansk mat! Det var som stekt bröd med ost emellan, som man doppade i en tomatsås. Därefter var alla ledsna att säga hejdå till oss och jag kände mig ganska ledsen också eftersom jag trivdes så bra med människorna där. Men samtidigt blir det kul att se en annan grupp eftersom det skiljer sig lite från grupp till grupp.

Torsdag var shoppingdag och här snackar vi annan kultur. När vi tog premiärturen med bussen mot stan (3 svenska kronor) var vi ensamma på bussen och chauffören sa att vi skulle behöva byta till en citybuss, men han skulle hjälpa oss med det. Till slut kom vi ikapp en citybuss, som dock inte stannade när vår chaufför tutade. Detta resulterade i att han valde att skjutsa oss ända fram till stan i stället. Lyxigt med privatchaufför i en stor buss för bara en belizedollar var! Det blev dock inga större shoppingfynd för mig, så jag får ladda om till en rond två någon dag.

 

I kväll ska vi köra på filmmys och äta chokladbollar (det pratades om någon chokladbollstårta, spännande!)

 

 

Hej!
Det är väl på tiden att ni får veta hur vi har det på vårt boende. Därför har jag gjort en snabb och högst oproffsig video för att ni när ni vill ska kunna känna att ni befinner er här i Belize tillsammans med oss i vårt lilla hem.

 

 

 

 

 

Jag har ju bilder på väggen i min lilla hörna. Den hörnan utvecklar jag gärna med fler bilder under året, så känn er fria att bidra via post ;)

När vi inte hänger i kyrkan, läser böcker, lagar pannkakor och svettas roar vi oss på följande sätt:

Lördagen har passerat och den har varit mycket lång, mycket händelserik och full av intryck. Jag och Hanna startade dagen med att åka med Lizette till fruktmarknaden klockan 8.00. Där köpte vi bananer, avocado och ananas medan vi gick runt och njöt bland alla godsaker. Vi fortsatte sedan till Expon. En helg varje år har de stor utförsäljning på ett marknadsområde i Belize. Den stora hypen är att telefoner och annan elektronik prissänks, så det är denna dag man helt enkelt ska passa på! Vi tog oss en sväng där, men storkapet denna dag blev...toalettpapper. Det är den andra hypen prismässigt. Med oss hade vi även dottern till Lizettes bästa kompis, 18-åriga Sarai som nästa år ska gifta sig. "Ojoj, jag som absolut inte är giftasredo!" var min första tanke, men det är annorlunda här. 

 

Efter det åkte vi hem till Sarai, åt lunch, fick naglarna målade (hon ska öppna sin egen skönhetssalong nästa år när hon är färdiglärd), klappade hundvalpar som bara var en vecka gamla och vilade oss från solen. Därefter började etapp två, som innebar dop. Församlingen hade dop för sju personer, vilket skedde i en pool 40 min ut på vischan. Det var en liten, familjär skara som tittade på under dopet (om man räknar bort myggorna som bet en så att blodet började rinna... Inte så familjärt och resultatet av det återstår att se).

 

Etapp tre blev att skynda sig hem och snabbt fixa i ordning sig innan ungdomsmötet klockan 18. Allt tog lång tid i dag, eftersom det var fullt av bilköer på grund av en stor karneval under dagen. Jag har inte riktigt fått klarhet i vad de firar i och med karnevalen, men hur som helst kastar man sig tydligen ned i floden och täcker sig med massa lera och marscherar genom staden. Förra året var det tydligen någon som hade dött där i floden så det är ju inte en så genomtänkt plan enligt mig... Men kyrkorna här gillar inte karnevalen, så jag antar att det är något konstigt med den.

 

Menmen, efter en spansk predikan utan översättning började hjärnan mattas av lite och det blev dags att fara hem. Vi skuffades in i en minibuss som agerade taxi så att alla ungdomar skulle komma hem i trygghet. Belize är en liten stad, men trots det tog det oss 50 minuter att komma hem och jag vet inte hur många gånger vi åkte fram och tillbaka från ena sidan till den andra, men till slut blev vi avsläppta efter en kväll i mycket trevligt sällskap. Vi börjar connecta med ungdomarna här och snart kan vi nog bygga en svensk koloni, med svensktalande belizianer. Amazing!

 

Hejsan!

Internet bestämmer sig med jämna mellanrum för att gå sin egen väg, men nu är jag på plats igen. Igår åkte Erika, Elin, Mattias och Mikael till Valley of Peace och de kommer inte hem förrän imorgon så vi inväntar med spänning deras ankomst för att få höra om hur de haft det. Därför körde jag och Hanna solo igår. Det startade med två timmar bön i kyrkan på morgonen. De har en fantastisk struktur. 5.30-7, 9-11, samt 14-17 från måndag-lördag har de någon som är i kyrkan och ber. Där har de fullt av mappar med olika böneämnen, t.e.x ungdomarna, pastorn, kyrkans vision, premiärministern, landet, Israel mm. Så personen som är där ber för de här olika sakerna och även för böneämnen som kommit in under dagen, eftersom man kan ringa till receptionen om man behöver förbön. Församlingen är, som ni märker, väldigt inriktad på bön vilket jag tycker känns jättekul!

 

Hur som haver, efter bönen tog vi oss en promenad och inhandlade lite mat. Vi kom fram till att scones var det perfekta kvällsmålet och beslutade att slå slag i saken. Till en början inga problem, men sen stötte vi på den lilla detaljen att ingen av oss visste hur vi skulle sätta på ugnen... Det är ju en gasspis, men vem vet hur ugnen fungerar?! (Förmodligen alla utom vi...) Så vi bestämde oss för att låta ugnen stå på ett tag och se i fall det kom någon värme. Sagt och gjort, tio minuter senare kollade vi in i ugnen igen och kom fram till att temperaturen där varken hade sjunkit eller stigit. (Men vad är det för "pysande" ljud som jag hör hela tiden?) Är det möjligt att man måste tända lite eld också tro? Vi kom fram till att det var värt ett försök och jag ryckte åt mig tändaren och med den i högsta hugg tände jag eld och började vifta runt inne i ugnen. Vi hittade lösningen... PANG så såg jag eld överallt som slog emot mig och jag hoppade bak i panik. Det var uppenbarligen en gasugn och gasen hade nu stått på bra länge och samlat på sig explosionskraft. Men ingen skada skedd! Efter några minuter av återställande i chockbalansen kunde vi lugnt sätta på ugnen igen, baka våra scones, äta dem med tomat och te och njuta av kvällen. Det hela avslutades med film och snickers. Mm-mm-mm! Jag har nästan glömt hur traumatiskt det var där ett tag... Men bäst lär man sig faktiskt på egen hand! Typ.

 

 

Har lagt upp min Instagram-widget i menyn på höger sida av bloggen. Där kan de som inte har Instagram enkelt kolla det senaste som jag har lagt upp. I fall man trycker på en av bilderna ser man resten av bilderna som jag har på mitt konto också. Nu: Handla. Sen: Bananpannkakor ♥

 

Det har hänt lite sen sist. I går var det cellgrupp. Jag och Elin fick vara hemma hos ett par där ungefär 15 personer samlades. En kort beskrivning av en cellgrupp är att man i den ber, lovsjunger och får undervisning i en mindre gemenskap. Det var jättemysigt och så enkelt. Vi satt på varsin plaststol i en carport till några som hade biltvätt som familjeföretag. Mer avancerat än så behöver det inte vara. Alla är så gulliga mot oss! Jag och Elin fick varsin person som tolkade för oss eftersom allt är på spanska. Dessutom hade de valt ut lovsånger som finns på både engelska och spanska så att vi sjöng varannan gång på spanska och varannan gång på engelska, bara för att vi också skulle förstå. Lovsången var också väldigt enkelt. Det fanns inga instrument och alla klappade i otakt och det lät inte bra, men det var ärligt - och helt perfekt! Längtar redan tillbaka till nästa onsdag.

 

I dag, torsdag, hade vi ledig dag. Den tillbringade vi genom att åka till ett tvätteri där vi fick tvätten tvättad och torkad för 17 kronor per person. Kan vänja mig vid det. Tvätta har ju aldrig riktigt varit min favoritsyssla så att säga. Efter det tog fina Lizette med oss på rundtur i staden. Vi kollade även in bästa glasstället i Belize City och åt lunch för 7 kronor i stans bästa gatukök. Därefter tog vi en titt på gymmet, som ligger bara några minuter från vårt boende. Där ska jag nog investera i ett medlemskap, även om priserna där är lika som i Sverige.

 

Annars är vi mitt uppe i en tropical wave, vilket gör att det åskat, blixtrat och regnat de senaste kvällarna. Himlen blir helt fantastisk av skådespelet och jag trivs så bra! Har alltid älskat oväder, eftersom det är så mysigt. Det är dock ett problem i Belize City eftersom staden bara ligger en meter över vattenytan. Det blir därför lätt översvämningar vid oväder, men vi bor lite högre upp så vi klarar oss bra! Efter en rundtur i stadens fattigare kvarter har vi insett att vår boendestandard är bra, trots att den i svenska mått mätt inte har mycket att komma med. Men jag trivs. Jag trivs så otroligt bra och jag kan inte minnas senast jag trivdes så otroligt bra med min vardag. Det blir svårt att lämna detta när maj väl kommer.

 

Måndag kväll och vår första skoldag har precis passerat. I dag började vi läsa boken Alpha - Livets frågor. Att börja med det precis efter lunch var väl inte jättelyckat och jag fick ta mig en liten siesta halvvägs igenom. Vi kommer att läsa några kapitel i veckan, diskutera det vi har läst i teamet och sedan ha boksamtal med de andra länderna inom Testa Mission på tisdagsmorgnarna. Jag hoppas att jag ska lyckas ta mig upp imorgon. Hittills har jag sovit mig igenom alla alarm och inte ens hört dem ringa. Anledningen är förmodligen att vi har fläkten på full effekt och att jag därför sover med öronproppar. I kväll tänkte jag dock prova en öronproppsfri natt. 

 

I går välkomnades vi till vår nya församling: Centro Evangelístico. Och vilket välkomnande vi fick! Alla gick fram och hälsade oss välkomna där vi satt. När mötet sedan drog igång klockan 18 var det lovsång på full effekt och man kände en sådan stark glädje bland människorna. Efter att en eldig latinamerikan hade hållit sin predikan, som jag delvis hörde på spanska och delvis på engelska i ett par lurar var huvudet lite halvsnurrigt. Det försvann dock snabbt när vi fick gå upp på scen och presentera oss inför vår nya församling, som består av ungefär 200 medlemmar. De bad för oss och ropade ett högt AMEN när en av mötesledarna frågade om vi nu var en del av deras församling. Därefter brakade lovsången loss igen och hela församligen, gammal som ung hoppade och dansade för att ge ära till Gud. Många gick fram framför estraden för att få mer rum att dansa. Det var längesen jag var på en gudstjänst med sådan ren och skär glädje och jag känner att jag kommer trivas fantastiskt bra i denna församling! Nu på lördag är det dop så jag är spänd på att få se hur det är!

 

Efter mötet blev vi återigen bjudna på middag av vår handledare Lizette och vi fick en trevlig stund tillsammans med hennes familj på stans bästa kinarestaurang, enligt Lizette. För min del blev det Lobster Chow Mein, som är en sorts nudelröra med hummer och grönsaker. Skaldjur är väldigt vanligt här eftersom det är en hamnstad så jag tänker passa på nu när jag är här! 

Vissa har efterfrågat adress till dit jag bor, så jag tänkte att jag smidigast kan skriva den här:

 

Matilda Frimodig
c/o P.O. Box 2285
Belize City, Belize
Central America

Dessutom tänkte jag länka bloggarna till de tre tjejerna jag är här med i fall ni är sugna på fler synvinklar på det vi gör och vill ha så mycket att läsa som möjligt. Jag kommer även att länka dem i menyn till höger så att ni lätt kan hitta dit!
Elins blogg - livetibelize.blogspot.com

 

Kvällarna i Belize är verkligen fantastiska. Efter varma och svettiga dagar känns det underbart att få sitta ute på trappan och njuta av ljumma vindar medan man bloggar i ett kvällsmörkt Belize City. Jag tror minsann jag kan vänja mig vid detta - ja. 

 

I dag var vi ute vid Valley of Peace. Det är en by med 2000-3000 invånare som ligger en bit utanför huvudstaden Belmopan. Där finns en skola för barn mellan 5-15 år som vi då kommer att besöka två gånger i månaden. Det blev en snabb visit där mest för att kolla in området och se vad som väntar när vi drar igång med det här på riktigt. Barnen var otroligt söta så jag tror minsann att detta är något jag kan vänja mig vid. 

På hemvägen fick jag känna mig ännu mer som en belizian genom att inta flaket som sittplats. Ont i rumpan? Ja. Men inte var det det jag fokuserade på. Känslan av att åka så fritt, med vinden fläktande som hjälp mot den stekande solen, var underbar. Jag kände mig så fri och så levande att jag bara kunde njuta hela resan hem på ungefär två timmar. Visst hade jag vissa problem att skydda mig mot solen eftersom sjalen bara blåste åt alla håll förutom dit jag ville, men sådant ska jag lära mig med tiden. Just i kväll bara älskar jag livet här och jag ser fram emot en morgondag där vi ska få lära känna själva staden Belize City lite mer. Jag ska bland annat införskaffa ett simkort här nere så jag känner mig bara mer och mer hemma.
 

Jag tyckte att dagens utflykt förtjänade ett enskilt inlägg så här kör vi. I dag fick vi en slappardag som vi tillbringade genom att åka ut med en båttaxi till en ö som heter Caye Caulker. Där solade vi och badade i en omgivning som, bortsett från den stekande hettan, liknade himmelriket. Vi strosade runt lite där och jag gjorde mina första turistiga Belize-inköp. En mobilväska att ha runt halsen, en badhandduk och ett par flipflop. Kvar att införskaffa är lämpliga strandkläder för lediga dagar, som för oss kommer att vara varje torsdag samt en helg i månaden. Snart kommer vi att få vårt schema så att jag vet när jag kan vara tillgänglig för er där hemma!

Hur som haver, vid halv fyra-tiden åkte vi hemåt igen och tog en mycket skön dusch innan vi gick för att handla lite mat. Därefter stekte vi pannkakor, vilket blev starten på ett år under vilket vi planerar att enbart göra väldigt god mat, svensk som beliziansk! 

 

Vädret här i Belize utlovar egentligen regnperiod och oväder, men det har vi inte märkt något av ännu. Både igår och idag var det soligt och varmt karibiskt väder, så chocken när regnet släpper loss återstår att ta itu med.. Nu börjar klockan närma sig halv tio här och ögonlocken vill gärna fara igen. Det är mycket nytt att lära sig och att starta dagen pigg klockan sex gör lätt att kvällen känns lång. Hoppas att ni också har det bra där hemma och hör gärna av er med uppdateringar om livet i Svea Rike. KRAM!

 Mattias fann oss en vän på havets botten. (Och för er djurvänner vill jag bara ge upplysningen att denna i skrivande stund återigen befinner sig på havets botten)

Heeej!
Jag skriver äntligen från Belize, sittande i ett av rummen på det bibelinstitut där vi bor. Jag har egentligen så mycket att berätta och så mycket att visa, men jag ska försöka ta en sak i taget.

 

Igår landade vi i ett varmt och fuktigt Belize och blev välkomnade av Beatrice och hennes man. Det är Beatrice som är ansvarig för Testa Mission från Sverige. Vi fick träffa pastorn och kvinnan som ska vara vår handledare i församlingen innan det blev dags att åka till vårt boende. Jag bor tillsammans med Erika i en liten lägenhet som ligger uppför några trappor. Jag tänkte ta lite bilder och visa hur det ser ut där, så jag sparar beskrivningen av hur det är. Kan dock nämna att jag hittills har duschat tillsammans med Maggan - vår lilla ödla (som för tillfället dock har gått och gömt sig) och att jag noga undviker myrInvasionen som går i trupper vid vårt handfat med omnejd.

I morgon ska vi ut till arbetet Valley of Peace som är den skola med barn som vi kommer jobba med två helger i månaden. Resan dit tar ungefär två timmar i den pickup som vi kommer bli skjutsade i. Fyra av oss får tillbringa den tiden på flaket, vilket i sig ligger någonstans vid toppen av mina förväntningar för den dagen. På lördag ska vi sedan få en liten rundtur här i Belize City och få kolla in stadens utbud. Då ska jag även försöka införskaffa ett SIM-kort till mobilen och eventuellt andra nödvändigheter. Sedan blir det slutligen dags för välkomstgudstjänst på söndag i kyrkan och till dess ska jag försöka memorera min spanskapresentation om mig själv, som tack och lov får vara delvis på engelska. Det som är bra är att jag inte behöver anstränga mig för att prata så bra eftersom det bara skulle ge en felaktig bild av att spanska faktiskt är något som jag kan hantera. Det är det inte.

 Glada i en skumpig bil från hotellet i Miami till flygplatsen.

 

Hej Sverige.

Efter en natt där sömnen lös med sin frånvaro, samtidigt som förkylningen ökade i styrka var jag inte som mest peppad på en lång resdag. Men jag försökte sova lite på planet mellan London-Miami och slutligen landade vi i ett regnigt, fuktigt och varmt Miami! Vi lyckades ta oss till hotellet och utforskade snabbt området. Det dröjde inte länge innan vi insåg att USA inte är mycket för övergångsställen och promenader och vi blev därför strandsatta på vår sida av en stor väg. Där fann vi dock en grill som vi kunde käka på och nog uppfyllde den de föreställningar man nu kan ha om en amerikansk grill. 

 

Klockan är strax efter åtta på kvällen och jag börjar se fram emot att få lägga mig efter en lång resdag. I morgon ringer klockan strax efter sex och vid klockan 10 avgår flyget till Belize. Resan tar två timmar och tidsskillnaden gör att vi landar klockan 10.05 i Belize City. Då börjar det på riktigt.

 

Hejhopp!

Sista dagen hemma. Det blev inte riktigt den långa sovmorgon som jag hade ställt in mig på, men jag ska väl ta mig igenom dagen ändå. I dag har utmaningen bestått av att försöka hålla vikten på min stora resväska, samtidigt som jag försöker få igen dragkedjan på den lilla resväskan. Den fundering som uppkommit är varför man skapar sådana gigantiska resväskor likt den jag kommer att ha till Belize, när det ändå inte går att fylla väskan utan att vikten överskrids.

 

År 1999 flög hela familjen Frimodig, på fyra barn och två vuxna till Malaysia i 4-5 månader. Först nu kan jag förstå hur svårt det måste ha varit för mor och far att packa allt som sex personer behöver för att leva där. Jag har stora svårigheter att lyckas med packningen till mig själv bara, men till slut tror jag nog att jag får ihop det. Om 4-5 timmar börjar resan mot Märsta, med ett stopp på Elgiganten. Det ser jag fram emot!

 

Sista natten i min egen bädd för många månader framöver. Tänker njuta genom att ta låååång sovmorgon imorgon. Dagen har varit full med förberedelser. I morgon åker jag till Märsta och sover hos min bror tillsammans med min mamma och moster som hänger med som sällskap. Av den anledningen har jag packat hela dagen. Har behövt banta ned väskan ett antal gånger och ska försöka minska den med ett-två kilo till, men det tar jag i morgon.

 

Efter denna dag känner jag stor tacksamhet till mig själv för att jag skrev en detaljerad, strukturerad packlista för två veckor sedan. Det underlättade en hel del i dag kan jag säga. Jag tror nog inte att något kommer glömmas kvar i huset när jag åker, snarare kommer inget finnas kvar i huset... Problemet när jag packar är att det till en början går riktigt bra. Jag tänker noggrant igenom vad jag behöver och så lägger jag ned det. Efter ett tag tröttnar jag dock och kommer in i en fas när jag ser mängder av klädesplagg som kan komma att bli absolut nödvändiga under resan. Därefter packar jag ner plagg efter plagg, pryl efter pryl och så spårar det ur... Är dock tacksam för att första delen av packningsproceduren brukar vara något mer strukturerad. 

 

För att tala om något roligare så var jag på gudstjänst i min församling imorse. Sista gudstjänsten före avfärd och jag hade äran att få lyssna till min systers predikan. Därefter bad församlingen för mig och det kändes väldigt bra. När man ska åka iväg på en sådan här resa för Gud är förbön otroligt viktigt för att man ska vara beskyddad och kunna känna in hur man ska hantera olika situationer. Det hade därför inte känts rätt att åka iväg utan att min församling fick be för mig, så jag är glad att det hann bli ett tillfälle före avfärd! För övrigt är det något du som läser gärna får göra: be för mig när du kommer att tänka på det så att allt får flyta på enligt Guds vilja. I morgon börjar resan!